Snart är det jul. Kommer ni ihåg sången? Sjöng den varje julavslutning som liten, var alltid med i kören för jag älskade att sjunga. Älskar det fortfarande. Det kommer alltid vara det som får mitt hjärta att klappa, musiken är min första kärlek.

Idag har jag inte gjort så mycket, bara softat hemma. Kollat på den tredje twilight filmen, ätit pepparkaksdeg och bara tagit det lugnt. Har en klump i mon mage som vägrar försvinna, kan inte skaka av mig känslan.

Tecknen börjar rada upp sig framför mig, det är glasklart men orkar inte bry mig längre. Allt är skrivet redan, allt löser sig. Mitt ständiga mantra, allt löser sig. Blir så när man tänker som jag.

Hellre stå ensam kvar än att stå med folk som inte vill. Känns bara falskt. Ska ringa pojken nu och sen in i bastun, ciao!